2008
LNNs 5:e kongress hålls på Folkets Hus i Stockholm med drygt 300 deltagare. Alla medlemsländerna var representerade. På kvällen arrangerades en trevlig fest på Wasa-museet.

2007
Föreningen fick en ny uppdaterad och fräsch hemsida där du kan söka
information om föreningen, bli medlem och anmäla dig till studiedagarna bland annat.

2006
Färöarna gick med som självständig medlem i LNN.
LNN:s fjärde nordiska konferens hölls i Reykjavik den 4-5 maj med 341 deltagare.

Ny ordförande valdes vid årsmötet den 1 juni 2006. Else-Mary Sjöstrand avgick efter tolv år och till ny ordförande valdes Malin Larsson från Halmstad.

Studiedagar och kontaktombudskonferenser hålls årligen från dess start.
Studiedagarna 19-20 oktober 2006 hade 450 deltagare.

2004
Föreningens årliga studiedagar lockade detta år 408 deltagare till Stockholm. Som vanligt genomfördes hela arrangemanget av styrelsens ledamöter.

LNN:s tredje nordiska konferens hölls i Köpenhamn den 3-4 maj.
Föreningen skapade en egen hemsida.

2002
60 års-jubileum firades i samband med studiedagarna den 7-8 november och de över 300 deltagarna bjöds på galamiddag i Vinterträdgården på Grand Hotell i Stockholm. LNN:s andra nordiska konferens hölls i Oslo den 15-17 maj.

2000
Ett samarbetsavtal tecknades mellan Föreningen för Chefer och Ledare och Vårdförbundet med giltighet ett år i taget. Vårdförbundet inrättade en tjänst som hade till uppgift att på olika sätt stärka, utveckla och till viss mån stötta medlemmar som hade en chefsposition.

Nya stadgar antogs för Föreningen för Chefer och Ledare vid årsmötet. Detta med anledning av att kravet på dubbelt medlemskap upphörde, d v s man behövde inte längre vara medlem i Vårdförbundet för att kunna bli medlem i Föreningen för Chefer och Ledare.

Sverige var värd för den första Nordiska konferensen för chefer och ledare som var i Malmö 11-12 maj. Konferensen genomförs med ett gemensamt program arrangerat av de nordiska ländernas representanter i det nordiska nätverket LNN (Leaders Network in the Nordic countries/ Ledarnas Nätverk i Norden).

Redaktionskommittén upplöstes och det blev styrelsens uppgift att ansvara för och arbeta med innehållet i tidningen. Redaktören ingick därefter i styrelsen.

1999
Föreningens tidning bytte namn till ”Chefer & Ledare i vården”.

Vårdförbundet bildade ett Vårdledarforum, ett projekt på tre år. Tre ledamöter från föreningens styrelse ingick.

1998-1999
1998-1999 var det åter dags för en översyn av riksföreningarna inom Vårdförbundet.
Utredningen ledde till att Vårdförbundet och SSF gick skilda vägar. En ”bodelning” skedde, där Vårdförbundet skulle ägna sig åt yrket och dess arbetsvillkor, medan SSF stod för den professionella utvecklingen av yrket. Det stadgemässiga avtalet med riksföreningarna sades upp och Föreningen för Chefer och Ledare var nu inte längre stadgemässigt knutna till Vårdförbundet, utan kunde ha samarbetsavtal även med andra parter.

1998
1998 blev representanter från styrelsen inbjudna till Oslo, där man träffade representanter från alla de fem nordiska länderna. Det var i Oslo som Ledarnas Nordiska Närverk (LNN) bildades och där man beslutade att gemensamt planera för och genomföra nordiska ledarkonferenser.

Riksföreningen för Vårdadministratörer ändrade namn till Föreningen för chefer och ledare.

Årsmötesbeslut gav styrelsen möjlighet att dela fyra stipendium på max 5 000 kronor per år till föreningens medlemmar. Detta utifrån utarbetade och antagna kriterier.

1997-1998
Styrelsen genomförde en kartläggning av hur sjuksköterskor, barnmorskor och biomedicinska analytiker med vårdadministrativ kompetens förekom i ledningsorganisationer vid sjukhusen och inom primärvården i Sverige.

1997
Styrelsens arbetsformer utvecklades och den första verksamhetsplanen skrevs.

1996
Efter ett årsmötesbeslut påbörjade Riksföreningen för Vårdadministratörer sitt nordiska samarbete genom att åka på studiebesök till kollegor i Finland. Året därpå åkte man till Island för att etablera ytterligare kontakter.

1994-1998
1994 var medlemstalet nere i drygt 1 000 medlemmar och det var ingen lätt uppgift att få föreningen att klara sin ekonomi. Styrelsen beslöt då att under åren 1995-1996 starta en mera aktiv värvning av medlemmar och 1998 hade medlemstalet dubblerats till 2 200 medlemmar.

1990
I början på 90-talet var majoriteten av medlemmarna sjukvårdföreståndare, klinikföreståndare eller motsvarande, endast ett fåtal var avdelningsföreståndare. Föreningen började tappa medlemmar, då föreningen i huvudsak vände sig till vårdadministratörer och endast i mindre utsträckning till de som innehade en avdelningsföreståndarbefattning. Det uppstod stridigheter inom föreningen då vissa i styrelsen ville öppna upp föreningen och mer aktivt värva avdelningsföreståndare som nya medlemmar. Många vårdadministratörer såg detta som svek mot sin grupp och menade att de nya cheferna var konkurrenter och hade lagt beslag på många av vårdadministratörernas tidigare arbetsuppgifter. Trots stridigheter öppnades föreningen även för avdelningsföreståndare.
Föreningens tidning ändrade namn till ”Vårdadministratören”.

1987
Riksföreningen gav ett yttrande över Socialdepartementets utredning angående ledningsansvaret inom den offentliga hälso- och sjukvården (Ds S 1987:4). I sitt yttrande angavs; ” att det ej finns någon anledning att återinföra ett lagreglerat administrativt ledningsansvar enligt utredningens intentioner. Hälso- och sjukvård handlar inte enbart om medicinsk behandling och diagnostik. Omvårdnaden av patienten, vilken löper under hela behandlingstiden, är minst lika viktig som det medicinska omhändertagandet”.

1986
Föreningen bytte namn till Riksföreningen för Vårdadministratörer.

Inom SHSTF:s personalpolitiska avdelning och i nära samarbete riksföreningen utarbetades ett informationsmaterial med titeln ” Vårdadministratören – ett yrke i förändring”. Bakgrunden till informationsskriften var att många förändringar inom hälso- och sjukvården krävde vårdadministratörens kunskap och engagemang. Det var förändringar som ställde nya och ökade krav på en ledningsorganisation.

1985
En utredning om rikssektionerna i framtiden genomfördes, vilken resulterade i att nya riktlinjer om bl. a. syfte och ändamål antogs. Likaså skulle namnet rikssektion ändras till riksförening för att undvika sammanblandning med de andra nybildade sektionerna inom SHSTF.

1983
Föreningen var representerad i en arbetsgrupp som tillsammans med landstingsförbundet skulle utarbeta ett förslag till utbildning i hälso- och sjukvårdsadministration. Man kom fram till att utbildningen skulle omfatta 60 poäng, samt att den skulle inrättas som allmän linje. Sektionens tidning registrerades och fick ISSN nummer.

1981
Föreningens första länsombudskonferensen ägde rum i januari 1981. Föreningen fick bidrag från SHSTF och mötet skedde i Sundsvall. Länsombudsverksamheten var indelad i fyra regioner

1980
Vid SHSTF:s kongress antogs normalstadga för samtliga rikssektioner inom SHSTF.

1977
SHSTF tog över samtliga rikssektioner från SSF. Nu bytte också sektionen namn till SHSTF:s rikssektion för hälso- och sjukvårdsadministration.

Föreningen beslutade att inrätta en ombudsfunktion i varje län, vilka fick benämningen länsombud. Deras uppgift var att utgöra en länk mellan styrels och medlemmar ute i landet.

1976
SHSTF gjorde en utredning om rikssektionerna och dess förslag antogs av förbundsstämman. Förslaget avsåg bl. a att rikssektionerna:

Verksamhet:	-	verksamheten skulle i huvudsak vara yrkesinriktad
	-	skulle ha motionsrätt
	-	vara remissinstans
	-	ha möjlighet att framföra skriftliga synpunkter till förhandlings-delegationen och kansliet
	-	vara öppen för alla medlemmar inom SHSTF kollektivet samt att man kan vara medlem i flera rikssektioner samtidigt
	-	rikssektionerna beslutar själva om de skall ha lokala enheter eller kontaktpersoner
Service:	-	SHSTFs medlemsregister skulle ge service med inbetalningskort, skrivhjälp vid remissvar, tillhandahålla lokaler kostnadsfritt inom förbundskansliet. En kontaktperson skulle finnas vid centrala kansliet på SHSTF.

  

1969
SSF:s rikssektion för hälso- och sjukvårdsadministratörer gav i december detta år ut första numret av medlemsbladet ”Administrativ information”, och redaktionskommitté bestående av tre representanter tillsattes. 1973 utsågs ansvarig utgivare.

1951
SSF:s övriga rikssektioners verksamhet stadgebands. Man bytte nu namn på föreningen till SSF:s rikssektion för hälso- och sjukvårdsadministration.

1946
De första stadgarna antogs för husmoders- och föreståndarinnesektionen.

1945
De första studiedagarna som sektionen arrangerade genomfördes den 18-21 november 1945.

1944
Föreståndare för sjuksköterskeskolor och sjuksköterskebyråer anslöt sig till SSF:s husmoders- och föreståndarinnesektion.

1942
SSF började nu att på allvar uppträda som en förhandlingsorganisation. Löner, pensioner och arbetsvillkor, liksom sedan tidigare utbildningsfrågor, dominerade verksamheten. Föreningen gick med i TCO. Antalet medlemmar växte. Husmödrarna som alltid varit en dominerande grupp i föreningen ansåg nu att man borde bilda en egen sektion. Husmödrarna bildade en sektion inom SSF och kallade sig SSF:s husmoders- och föreståndarinnesektion (nuvarande Föreningen för Chefer och Ledare). Vid Centralstyrelsens sammanträden tog man fram normalinstruktion för husmodern och man diskuterade livligt husmoderns ställning. Fortsättningskursen för husmödrar förlängdes från 18 veckor till 6 månader. Den första avdelningssköterskekursen hölls den 26 maj-13 februari med 61 deltagare. Ytterligare kurser genomfördes 1943 och 1944.

1941
Den 14 maj vid SSF:s arbetsutskotts sammanträde fanns en framställan från husmödrar om bildande av en sektion. Ärendet föredrogs sedan vid Centralstyrelsens sammanträde den 1juni av den blivande ordföranden Inez Kåge.

1939
Tanken på att bilda sektioner inom SSF dryftades av och till under 1930 talet. En av dessa grupper var husmödrarna som 1939 utgjorde en fjärdedel och 1940 nästan en sjundedel av delegaterna vid SSF:s fullmäktige.

1930-1938
Husmorsgruppen var en stor grupp i SSF och husmödrarna dominerade SSF:s fullmäktige. Från 1935 var diskussionen om husmödrarnas kompetens och instruktion för dom särskilt aktuell. Fullmäktige beslöt att söka medicinalstyrelsens medverkan till ändring i sjukhusstadgan som bl.a. skulle ge husmödrarna rätt att närvara vid sjukhusdirektionens sammanträden. Detta uppfylldes ej då ändringen i stadgan togs 1938.

1917
Efter enträget arbete utvecklades Svensk sjuksköterskeförenings (SSFs) första fortsättningskurser för sjuksköterskor till institutet för högre utbildning av sjuksköterskor. Den 1 juli 1958 blev den förstatligad. Fortsättningskurserna skulle lösa ett internationellt problem utifrån Florence Nightingales principer. Det vill säga att en välutbildad sjuksköterska skulle stå i spetsen för den kvinnliga personalen på ett sjukhus samt leda den eventuella utbildningen. Denna sjuksköterska kallades matron på engelska och föreståndarinna, husmor eller översköterska på svenska. På några ställen hette hon instruktionssköterska med tanke på elevutbildningen. Av ekonomiska skäl kombinerades ofta förestådarinnetjänsterna med någon annan uppgift. I Sverige tyckte sjuksköterskorna i allmänhet inte om att bli husmödrar/ föreståndarinnor på grund av att det saknades reglemente för dem samt att dom inte visste sina befogenheter och kände sig stå i en tråkig mellanställning.

1912
SSF fick ett officiellt stöd att planera fortsättningskurserna då de sakkunniga (framför allt tre sjuksköterskor) lyckades få in detta i det statliga betänkandet avseende sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden och utbildning. De sakkunniga skrev: ”…man kan ej underlåta att uttala den livliga önskan, att det genom enskilt initiativ eller genom myndigheters mellankomst måtte upprättas husmoderskurser för sjuksköterskor”.

1910
Svensk sjuksköterskeförening bildades (SSF)

Ordföranden genom tiderna:

Inez Kåge	Stockholm	1942 - 1945
Elsa Nordström	Uppsala	1945 - ?
Gertrud Estelle	Uppsala	? - 1958
Valborg Engvall	Göteborg	1958 - 1963
Ingrid Nilsson	Lund	1963 - 1965
Ester Tholén	Uddevalla	1965 - 1969
Ingrid Berselius	Kristianstad	1969 - 1973
Winny Petersson	Växjö	1973 - 1978
Maj Eriksson	Umeå	1978 - 1983
Solveig Bergström	Piteå	1983 - 1990
Ulla Redstedt	Göteborg	1990 - 1994
Else-Mary Sjöstrand	Lund	1994 - 2006
Malin Larsson	Halmstad	2006 - ff

Historik hämtad från källa:
Eva Bohm, Okänd, godkänd, legitimerad
Protokoll och andra arkiverade dokument om föreningens verksamhet.

2009-05-17